Söder

Söder är ön söder om Slussen. Utfarterna från ön är Slussen, Danvikstull, Skanstull och Hornstull.

Söder användes till bete, enligt Rimkrönikan från 1306, ”Sunnan från staden där bysens fä gick”. 1436 rövades borgarnas boskap av danskarna. I maj 1502 lät Sten Sture d ä bränna de flesta husen på malmarna inför den väntade belägringen av konung Johan II och i juni brann det mesta ner på Södermalm. När Gustaf Vasa intågade i Stockholm, juni 1523 fanns inte ett enda hus på Södermalm, förutom Sturekapellet (där Katarina kyrka ligger nu) samt Maria kapell.

Almgrens sidenväveri, Anna Lindhagen, Barnängen, Bergssundsstrand, Björns trädgård, Blockmakarens hus, Bomber, Borgarrummen, Brännkyrkagatan, Drakenberg, Emanuel Swedenborg, Eriksdalslunden, Evert Taube, Faggens krog, Fatbursområdet, Fjällgatan, Fåfängan, Färgargården, Gamla Bysis, Götgatan, Hammarby sjö, Heleneborg, Helgalunden, Hornsgatan, Högalidskyrkan, Högalidsparken, Katarina Bangata, Katarina kyrka, Katarinahissen, Katarinavägen, Klevgränd 1C, Kristinehov, Kvarteret Häcklefjell, Leksaksmuseet, Liljehofs hus, Liljeholmens stearinfabrik, Långholmen, Mariahissen, Maria kyrka, Mariatorget, Medborgarhuset, Medborgarplatsen, Mosebacke, Mosebacke etablissemang, Münchenbryggeriet, Måleriyrkets museum, Mäster Mikaels gata, Nytorget, Pelarbacken, Per Anders Fogelström, Promenad från Slussen ovan Mälarstranden, Pålsundet, Rackarbergen, Repslagargatan, Reimersholme, Ringvägen, Rival, Rosenlund, Sachska, Sista styverns trappor, Skaraborgsgatan, Skatteskrapan, Skinnarviksberget, Slussen, Sofia kyrka, Sofia småbarnsskola, Stadsgårdshissen, Stigberget, Stockholms stadsmuseum, Stomatol, Stora Blecktornet, Strandpromenaden från Skanstull till Hornstull, Södermalmstorg, Södersjukhuset, Södra station, Södra teatern, Tobaksbolaget Tantolunden, Tegen, Tegelviken, Vita Bergen, Västerbron, Yttersta tvärgränd, Zinkensdamm, Åhléns, Årstabron

Förr var det inte så noga med namnen på gatorna, vägarna. Det blev efter någon som bodde där eller efter något som hänt. I jordeboken från 1494 kallas Götgatan för 'almenningx weghen som löper ffran ytre sudra porth och op til korssit och cappalet'.

Stomatolskylten satt på den gamla Katarinahissen och flyttades till ett hus bredvid plats när hissen revs. Stomatolskylten är Sveriges äldsta reklamskylt - det är glödlampor som lyser, inte neon här inte. 1909 sattes tandkrämstuben upp och på 1930-talet kom tandborsten och den rinnande tandkrämen. Skylten är jättestor och på Stadsmuseet finns bilder som visar när någon byter glödlamporna så proportionen mellan skylt och människa framgår. Kolla in det fotot!

För de boende på Söder som arbetade i hamnen fanns trätrappor som ledde den långa vägen uppifrån Söders höjder ner till vattnet och hamnen. Där trapporna tog slut låg oftast en krog. Som en välkommen genväg för hamnarbetarna på Söder hade Stadsgårdshissen uppförts år 1912, en doldis i det Stockholms kommunikationsnätet som aldrig fick samma status som Mariahissen och Katarinahissen. Stadsgårdshissen var i bruk ända fram till 1971. Hissbyggnaden hyser numera vissångaren Carl Antons ateljé.

Inledningen i Strindbergs Röda rummet skildrar en maj-afton på 1860-talet vid Mosebacke. På Urvädersgränd bodde Carl Michel Bellman under sina mest produktiva år, huset finns fortfarande kvar och Bellmansällskap huserar där. Det var härifrån Kapten Rolla startade sin ballongfärd 1890, som tyvärr slutade i Trälhavet där han drunknade.

Granne med Södran ligger Mosebacke etablissement, Stockholms Montmartre som öppnade 1887.

Vem var då Katarina? Katarina av Pfalz (1584-1638) var mamma till Karl X Gustaf och halvsyster till Gustav II Adolf. Katarina fick vårdnaden om hans dotter, den blivande drottningen Kristina, när fadern stupade. När Kristina sedan abdikerade lämnades tronen till Katarinas son, Kristinas kusin, Karl X Gustaf.

Mot Saltsjön finns det utsikt med parkbänk, åt andra hållet finns en liten väg uppåt till en fin liten parkstump mellan hus och berg.

Borgarrummen på Fjällgatan 34 visar en lägenhet i mitten av 1800-talet. Lägenheten inreddes av Anna Lindhagen 1929, samtidigt som hon bildade en förening för bevarandet av hela miljön på Stigberget. Anna bodde själv i huset fram till sin död 1941. Hon har gjort mycket för Stockholm (koloniområden, skönhetsrådet och annat kulturellt, politiskt och socialt, satt i Stadsfullmäktige 1911-1923 - det lär dessutom hon som myntade begreppet 'levande ljus') och en minnesplakett finns uppställt här på Fjällgatan. Borgarrummen, som har öppet för besök vissa tider. visar hur det kunde se ut hos en lägre tjänstemannafamilj. Några gånger per år är det litterära salonger och musikaftnar i rummen.

Innan 1967 hette trapporna Mikaels Trappgränd, men eftersom den Mikael som man syftade på redan hade ett kvarter och en gata, på andra sidan Katarinavägen så ansåg man att det var dags att ta tillbaka det gamla krog- och trappnamnet.

Blockmakarens hus
På Stigbergsgatan 21 bodde änkan Emilia Gustafsson med sina fem barn 1917-1923. Hon hyrde 22 kvm av Blockmakare Andersson som bodde i den andra halvan av huset. Huset är idag ett museum som visar hur Emilia hade det är på 1920-talet. Visning sker av Stadsmuseet. Här fanns ingen elektricitet förrän på 1940-talet, trots att det fanns på många andra ställen i staden. Vissa av husen här fick inte vatten indraget förrän på 1970-talet. En äldre dam i ett av husen gick tvärs över gatan till en pump som stod på det som då var parkeringsplats för eleverna på Frans Schartaus gymnasium och idag är Norska kyrkan. Dock känns husen, som många andra rustade fattigkvarter, som en idyll idag.

Barnängen fungerade som ett brukskomplex på samma sätt som det finns på mindre orter ute i landet, trots att det låg i utkanten av storstaden. Detta område hette Barnängen eftersom det var ett barnhus här och det låg på en äng ...

Vem var då Sofia? Sofia av Nassau (1836-1913) var drottning av Sverige, gift med Oscar II. Hon var sjuklig under större delen av sitt liv, men det hindrade henne inte från att verka. Hon startade många sociala verksamheter i Sverige, även sjukhus, och hade en framåtanda och allmänbildning av mycket stora mått.

Från början var tanken att det skulle bli en samlingsplats på torget, piazzan, mellan Skatteskrapan och Åsö gymnasium. På 1950-talet såg man framför sig ett myller här istället för på Medborgarplatsen som man trodde skulle bli för liten. Ack så fel det kan bli ...

I Eriksdal fanns Stockholms första vattenverk, 1861 startade vattenupptagning i Årstaviken och vattnet fick en långsam filtrering genom sandbädd innan det var dags för leverans till törstande. I och med detta började man bygga vattenledningar, innan hade det bara funnits brunnar att hämta vatten i - med vatten som blivit allt sämre. Det fanns vattenreservoarer i Rackarbergen, vid SÖS och i Årstaberg. Ibland hade man problem med att vattnet blev salt, när Mälaren hade lågvatten kunde Saltsjöns vatten komma in... Eftersom vattnet togs upp mycket ytligt var det problem även här med renhetsgraden och redan 1904 byggdes nya vattenverk i Norsborg och Lovö

Simon Sachs föddes i staden Walldorf i Sachesen 1839. Han kom till Sverige och gifte sig med Mathilda Leja dottern till Joseph Leja som hade varuhus i Stockholm, som 1902 slogs ihop med annat varuhus och bildade Nordiska kompaniet, NK. Kort före sin död 1907 hade Simon Sachs förordnat en donation till ett kommande barnsjukhus. Efter hans död såg sonen och några nära släktingar till att den utlovade donationen kom till stånd och i januari 1908 beslöt stadsfullmäktige att för Barnsjukhuset Simon och Mathilda Sachs minne upplåta en tomt i Årstalunden. Sverige fick därmed sitt första barnsjukhus.

Zinkensdamm
Zincks malmgård blev idrottsplats. Zinkensdamms idrottsplats har fått sitt namn från den lilla sjön Zinkens damm som förr låg i området. Genom sjön passerade den större sjön, Fatburens, utlopp på väg mot Årstaviken. Stockholm stad sålde marken omkring sjön till borgmästare Johan Prytz på 1660-talet. Nästa ägare generaltullförvaltare Wilhelm Böös Drakenhielm lät här uppföra en malmgård. 1685 övertog köpmannen Frantz Zinck gården och det var han som gav namn åt sjön och senare åt hela egendomen. Franz var en stor klädleverantör till Kronan, men dog urfattig på gården redan 1690 efter mystiska omständigheter på natten, då hans kompanjon  hade tagit sig in i huset och bl a tagit brev, avtal mm. Sedan möbelhandlaren Carl Adolph Grevesmühl blivit ägare 1790, utvidgades egendomen med en ny malmgård, kvarnar och en ladugård för kor. I och med det omfattade egendomen 4,5 milj kvm och rymde trädgårdar, åkrar och betesmarker. På 1850-talet krympte storleken på ägorna när järnvägen drogs fram och avskilde sjön från malmgården. Sjön hade successivt minskat i omfång och var vid den här tiden en populär badplats. På 1860-talet fylldes den ut helt. Under 1880-talet tog staden över stora delar av Zinkensdammsområdet för att anlägga Tantolunden. År 1908 revs gården och jordbruk, djurhållning försvann. Sista byggnaden som försvann var ladugården som revs 1934 och där idrottsplatsen anlades och invigdes 1937.

Kristinehov
är en gård som uppfördes i början av 1790-talet för grosshandlare G F Diedrichsson. Här fanns förutom bostadshuset och dess flyglar även växthus, uthus, stall, ladugård, portvaktsstuga mm. 1799 utsågs Diedrichsson till ledamot av styrelsen för Borgerskapets gubbhus, som skulle ta hand om åldrande Stockholmsborgare. Diedrichsson testamenterade Kristinehov till Gubbhuset och det var Gubbhus här fram till 1895, då man tyckte det var alltför trångt och slitet. För pengarna byggde man Borgarhemmet som ligger i närheten. Idag används Kristinehov till föreningslokaler i Högalid.

Högalidsparken
är del av gamla Kristinehovs malmgårds ägor. Malmgården finns fortfarande kvar i parken östra del. Högalidsparken började anläggas 1914. Högalidskyrkan som dominerar parken byggdes högst uppe på bergets krön.

Det finns en berättelse om att det var två systrar som ekonomiskt bidrog till byggandet av tornen och att det ena tornet är högre, då den systern var något rikare/givmildare än den andre. Själv har jag faktiskt klättrat upp i klocktornet genom en ranglig, öppen trätrappa som gick runt tornet invärtes och under stor del av klättringen såg man ner till botten av tornet. Det var något jag inte kommer göra om - även om det är spännande att ha stått på plåttaket med järnräcket ovan klockan.

De flesta av malmgårdens byggnader revs i början av 1900-talet när Stockholm började bygga bostäder här, kvar blev grindstugan vid Högalidsparken och malmgårdens huvudbyggnad. Mellan 1920 och 2000 har skulptören Ivar Johnssons familj bott på Heleneborg, och sedan har den gamla malmgården gjorts om till fyra lägenheter.

Skinnarviksberget
 är garvarnas, skinnarnas, gamla berg. Deras verksamhet luktade så illa att den lades på avstånd från övrig bebyggelse. Skinnarviksberget är egentligen två berg, men idag känns det som ett när uppfartvägen från Mälarstranden är igenlagd. Här finns Stockholms högsta naturliga plats 53 m ö h. Det som idag är Skinnarviksparken var tidigare en del av Kristinehovs Malmgård, 1700-talet. Parken anlades på 1910-20-talet och präglades av den tidens idéer om att den ursprungliga naturen i största möjliga utsträckning skulle bevaras, översta delen lämnades kala för att framhäva berghällarna. Här finns en Djursholmsliknande idyll med enfamiljs-villor bland höghusen. Området är från 1920-talet och var ett sätt från stadens sida att få rikt folk att bo kvar i staden och inte flytta till fina förorter. Vid Gamla Lundagatan och Ludvigsbergsg har den låga trähusbebyggeslsen från 1700-talet bevarats. De små täpporna avgränsas från gatan med träplank och syrenhäck. Vid Yttersta tvärgränd finns en levande bostadsmiljö från 1700- och 1800-talen. Det är en fattigmansgata, några hus med ojämna nummer går tillbaka till 1720-talet. 1849 inrättades en fattigbyggnadsfond i syfte attt lämna lån till billiga bostäder åt arbetarfamiljer – stans första bostadsrättshus !

Münchenbryggeriet
grundades som ångbryggeri 1857. Den var en teknisk föregångare med tyska brygg- och maltmästare som såg till att ölet högg hög kvalitet. Efter en brand uppförde bryggeriet ett nytt hus i rött tegel med nygotiska gavlar, den första industribyggnaden med bärande stålstomme i Stockholm. Denna fastad mot Riddarfjärden finns fortfarande kvar och har funnits där sedan 1893. 1903 togs den första ölbilen i bruk, men ölhästar fanns kvar ända till 1950. 1971 upphörde öltillverkningen i Münchenbryggeriet.

Sidenväveriet etablerades 1832 och är det sista som finns kvar norr om Donau. Silket importerades och en viktig produkt var sidensjalarna som ingick i allmogens högtidsdräkt. Under väveriets storhetstid, på 1870-talet, hade fabriken 200 vävstolar igång och 250 anställda, då vävdes bl a 100 000 sjalar per år. Familjen Almgren ägde företaget ända in på 1940-talet och verksamheten var igång fram till 1974. De sista decennierna producerades i stort sett bara ordensband. 1994  startade man på nytt produktion av sidentyger i sina gamla lokaler, med de gamla vävstolar. Sedan de öppnade igen har de vävt till bl a stadshuset, Drottningholm och Handelsbanken. Idag är fabriken i första hand ett museum.

Man har hittat kvävealster från 1500-talet f Kr vilket visar att det bodde människor runt sjön redan då. Man har dock inte hittat några gravar eller andra arkeologiska fynd, faktiskt inte något på hela Söder, så folk bodde nog inte här permanent. Det växte grodblad här på 500-talet f Kr vilket också innebär att det fanns människor här, ty grodblad är vite mannens fotspår (enligt ett indianskt valspråk). Under vikingatiden växte ek och björk som försvann, antagligen användes de till fartygsbygge eller pålverk. Fatbur betyder visthusbod och sjön som låg här var mycket fiskrik. Under 1600-talet grävdes stadens dike som låg ungefär där Södra station ligger idag, dessutom ändrades Götgatans sträckning och sjön förlorade sitt naturliga utlopp och blev ett stillastående träsk. Stadens dike kan man se än idag genom en stenläggning på gångvägen mellan Bofillsparken och Södra station - om man går in i Walleniusrederiets hus är det inte omöjligt att man än idag känner doften av diket ... Småindustrier växte upp längs stränderna på 1700-talet och sjön blev en avstjälpningsplats både för hushålls- och industrisopor – och därmed mycket förorenad. Dödligheten var hög bland den stora befolkningen runt sjön och man misstänkte att den förorenade sjön var orsaken. 1858 fyllde man igen sjön och byggde järnvägsstationen. SJ ägde hela området och använde det för godstrafik. Området var attraktivt och viljan att göra något annat här har funnits länge, men inte förrän 1979 sålde SJ så bostadshus kunde byggas. Järnvägsstationen om och nya bostadsområden ovanpå, och under hela byggperioden så gick tågen förbi - det är ju spåren in till Stockholms central söderifrån som går fram här och dessa kunde ju inte stängas av, inte ens nattetid. Det är mycket typisk 1980-talsakritektur då det både fanns idéer och pengar, mycket varianter, roliga hörn och arkader.

På väg ner mot Fatbursområdet passerar man Stockholms Sunset Blvd med hand-, fotavtryck och namnteckningar av filmstjärnor. Strax bakom dessa plattor finns Miljontrappan. Det är trapporna som går mellan Saluhallen och Haglunds pinne (som höga huset kallas), namnet Miljontrappan kommer av att man kan räkna en miljon per trappsteg för ersättningar/skadestånd som man varit tvungen att betala till de arkitektkontor och byggfirmor som inte fått bygga sin variant av det som slutligen blev Haglunds pinne.

På bergets krön fanns kvarnen Finskan. Mjölnarens hus kvarnstugan, finns ännu kvar vid Kapellgränd.

Gjutjärnsbron till Mariahissen såg så klen ut när den stod klar att man inte trodde att den skulle hålla. Staden samlade då ihop 150 bostadslösa, penninglösa hjon, ”Dihlströmmare”, från en inrättning på Söder. Dessa fick ställa sig på bron och hoppa och skaka allt de förmådde för att testa hållbarheten – om bron inte skulle hålla så var det bara några Dihlströmmare som skulle ryka med. Bron höll.

Vid Hornsgatan 39-45, i kvarteret Mullvaden, köpte Emanuel Swedenborg en tomt som var 112 alnar lång i mars 1743. Han byggde hus och han skapade en trädgård som fortfarande är omtalad. Lusthuset som fanns i trädgården är flyttad till Skansen, rosenträdgården, men här finn faktiskt en kopia numera. Det finns inget kvar av den ursprungliga trädgården, men man har gjort en antydan på den lilla del som inte är den breddade Hornsgatan eller hus. Swedenborg hade kvar tomten och sin trädgård ända tills han dog 1772.

Vid Mariatorget ligger biografen Rival som ursprungligen invigdes 1937 som Biograf Rival och Hotel Aston. Det var tänkt som ett kombinerat nöjesetablissemang med biograf, hotell, restaurang och konditori men även lägenheter. Det har under åren varit stora förändringar och funktionen har varit lite olika på de olika delarna. 2004 återinvigdes huset efter en renovering där alla funktionerna - så när som på lägenheter - är i funktion igen. Det är en smakfull renovering som tilldelades 2004 år byggnadspris från Stockholms läns hembygdsförbund.

Vem är då Maria Magdalena? Ja, det vet ni nog: Hon kom från Magdalena och fanns i kretsen kring Jesus. Om hon var hans hustru eller en prostituerad diskuteras, men säkert är i alla fall att hon är ett av katolska kyrkans mest älskade helgon och hennes dag firas varje år den 22 juli.