Norrmalm

Området innanför Nybroviken/Birger Jarlsgatan/Tegnérgatan/Klara sjö

Norrmalm präglades under 240 år helt av Klara kloster, vars huvudbyggnader låg söder om den nuvarande Klara kyrka - ingenting finns kvar idag. Det var då en utskjutande udde, eftersom strandlinjen löpte strax nedanför Drottninggatan och vidare i höjd med Vasagatan. Magnus Ladulås lät uppföra klostret som invigdes 1289, då han placerade sin sjuåriga dotter Rikissa där. Hon blev senare klostrets abbedissa 1345-1347. Kungen donerade även jordegendomar till klostret, bl a stora delar av Norrmalm. Klostret var under 1400-talet Stockholmstraktens största jordägare med upp till 165 gårdar mellan Sorunda och Uppsala. Allt arrenderades ut och inkomsterna gick till välgörenhet, klostren fungerade som ett socialt skyddsnät. Pingstdagen 1446 brann klostret och hämtade sig aldrig. Det var dessutom en religiöst och politiskt orolig tid, vilket gjorde att arrendatorerna inte kunde göra rätt för sig. Angripare, som försökte inta staden, förskansade sig gärna uppe på Brunkebergsåsen och området nedanför blev ofta en tummelplats. Efter Västerås riksdag 1527 drabbades Klara kloster av Gustav Vasas omilda hand och raserades så grundligt att inga som helst synliga spår finns kvar. Nunnorna, som i regel varit 20-40 stycken, fick bli vårdare i gråmunkeklostrets tidigare lokaler på Riddarholmen, där Gustav Vasa samlade alla stadens vårdinrättningar. 1557/58 flyttades hela inrättningen på grund av ”dess onda stanck” vidare till nyanlagda Danvikens hospital. Klara klosters inventarier försvann. 1908 hittades två altarskåpsdörrar tillhörande Klara kloster med målningar från omkring 1500 på en vind. De är numera klenoder på Medeltidsmuseet. Helgonet St Klara finns att beskåda på fasaden på Fredsgatan 9 och även på församlingshuset invid Klara kyrkogården. Klara Sciffi föddes år 1194 i en förnäm adelsfamilj i Assisi, Italien. Modern lär ha fått uppenbarelser om dotterns kallelse innan hon födde dottern. Den helige Franciscus tog henne under sitt speciella beskydd palmsöndagen 1212, då hon bytte från adelskläder till en säck med livrem. 1215 inrättade St Franciscus nunneklostret San Damiano med Sta Klara som abbedissa. Vid hennes dödsbädd 1253 satt själve påven Innocentius IV, då fanns redan 70 kloster i hennes namn. Två dagar efter sin död blev hon helgonförklarad.

På platsen framför femte höghuset står sedan 1980 Lasse Anderassons "Klara" ett minnesmärke över Stockholms gamla City.

Brunkebergstorg
ligger idag 20 m lägre än innan det började bebyggas. Massorna som schaktades bort användes för att fylla Klara sjö, som försvann så när som den liten vattenränna som finns där idag. Kring 1850 fanns här Brunkebergs hotell som var ett lite finare hotell, tanken var att den skulle ange tonen i området, området som då höll på att restaureras skulle ha stil – trots att det låg utanför Gamla Stan. Borgligheten hade vuxit ur Gamla stan och behövde nytt område. På 1880-talet byggdes ett telefontorn på den del där ett av Stockholms telefonbolag fanns. Tornet finns inte kvar längre. Televerket hade sitt huvudsäte här fram till 1960-talet. Då Gallerian byggdes 1973-75 fick torget ny utformning och i början av 1990-talet lades Malmskillnadsgatan igen och införlivades med torgytan. Här finns japanska körsbärsträd och katsuraträd  som med sitt skira lövverk och vackra höstfärger utgör kontrast till Riksbankens svarta granit.

Ett tag, mellan 1776 och 1810 stod stadens skampåle här.

I samband med den stora konst- och industriutställningen 1866 ställdes Molins fontängrupp upp i Kungsträdgården. Till Stockholms 700-årsjubileum 1953 tillkom en park med friluftsscen och serveringsbyggnad utefter Hamngatan, kiosker och blomsterarrangemang. Det blev stor succé och parken är fortfarande en samlingsplats. Den konstfrusna isbanan anlades 1962 och striden om almarna stod här 1971 - då invånarna till slut vann över politikerna och stadsplanerarnas rivande. I slutet av 1990-talet gjordes parken om igen i en stramare och mer barockmässig anda.

Huset bredvid, nr 9, Stockholms handelskammares är byggt 1648.

Norrbro vaktas av två bronslejon. Dessa lejon kom dit vid midsommartid 1926. De är kopior av lejon som skulpterades på 300-talet f Kr åt Egyptens siste farao, Nektanebo II.  Heroglyferna på det östra lejonet uttolkas: ‘Guld, levande sol, som ger rättvisa, kungen av övre och nedre Egypten, Xeperkara, solens son, Nektanebo av Thot i Rehui älskad’ och på det västra ‘Guld, levande sol som ger rättvisa, suveränen över syd och nord, den fullkomlige regenten av två länder, glänsande guld, som gör det som är kärt för gudarna, kungen av nedre och övre Egypten, herre över två länder, Xerperkara, solens son, Nektanebo av Thot i Rehui älskad’. Originalen tog kejsar Augustus med sig till Rom där de länge vaktade porten till Pantheon, sedan var de borta i mer än tusen år tills påven på 1580-talet ställde upp dem vid fontänen på Piazza di Termini för att på 1830-talet flyttas till Vatikanmuseet, där Riksarkivets Arkivarie dr LM Bååth såg dem 1924 och föreslog att kopior skulle placeras vid Norrbro, vilket senare direktör Josef Jonsson bekostade. 

Namnet är äldre än huset, 1681 lät preussaren Christopher Thiel uppföra ett badhus på sin tomt, badet. Mot Drottninggatan såg den antagligen ut som palatsen runtom, så det var ett finare bad som snart blev ett av stadens mest kända. Förutom vanliga bad kunde man här få medicinska bad, kryddade med bl a rosor - därav namnet. Badet revs 1789 och ersattes av ett palats som revs hundra år senare för att ge plats för den nuvarande byggnaden.

Namnen Rödabodtorget och Tegelbacken minner om då detta var hamnområde och det lossades last här. Röda bodarna var troligen spannmålsmagasin.

Vem var Klara? Klara av Assisi levde 1194-1253 i Italien. Hon föddes i en rik adelsfamilj men rymde hemifrån som tonåring. Övertygad om att hon var kallad av Gud slog hon följe med Franciskanerordern, levde och klädde sig som dem, fattigt i askgrå kläder. Hon blev sedan grunden till en nunneordern, Klarrissorna, som spreds över världen och grundade sitt kloster här. När Klara kloster var som störst ägde det större delen av nuvarande Norrmalm, Bland annat Magnus Ladulås skänkte stora områden och hans dotter med abbedissa i klostret en tid.

Om jag förstått det rätt var det i detta kvarter som barnhuset låg, På 1600-talet var det alltså barnhus, tukthus och fängelse, t o m den fruktade Rosenkammaren, ett tortyrfängelse låg här. Barnhusbarnen tillverkade kläde och arbetade för flottan, barnen fick tre mål mat om dagen och hade tak över huvudet, men det var knappast trevligt ställe att befinna sig på.

Gamla Brogatan har länge haft speciella affärer, här fanns butikerna om man ville köpa det rätta om man t ex var punkare eller västerradikal...

I början av 1600-talet låg en Rännarbana, eller Beridarebana, där Hötorget ligger idag. Där kunde stormaktens folk ägna sig åt ridtävlingar, tornerspel och andra ridderliga övningar och platsen användes även vid teater och så kallade upptåg. På medeltiden låg byn Väsby där Hötorget ligger idag, byn tillhörde Klara kloster.

Detta var en av gamla Klaras viktigaste gator, eftersom den ledde ner till Vasagatan.

Hötorgsskraporna kallades de fem trumpetstötarna när de stod klara 1966. Med sina skivformade geometriska glasfasader speglade de himlen och den nya framtidstron. De är än idag några av Stockholms mest attraktiva kontorslokaler. Den femte skrapan var tänkt som hotell och är därför något bredare än de övriga. Konstatera att ingen av skraporna är lika, de har alla en egen stil.

Åsen har minskat i storlek. Den lär ha varit 19 m högre innan rivningarna. Brunke var en verklig person. Han var drots under Kung Birger, Magnus Ladulås son. Denne Johan von Brunkow, togs tillfånga i samband med strider mellan Magnus Ladulås söner, Brunke blev efter svår tortyr steglad på åsen fick hans namn.

Grevinnan var mycket intresserad av kultur och förutom sitt eget samlande så donerades pengar till etnologiska institutionens professur. Dock skulle professorn tillbringa sina första år (10-20 år så där) med att forska i Halwylska släktens historia.

Isbanan på Nybroviken
anlades på 1890-talet men togs bort redan i början av 1900-talet, eftersom sjön var så förorenad att isen inte blev tillräckligt stark.