Ekerö

Korta fakta

Geografiskt belägen öster om Stockholm, på 140 öar i Mälaren.

Invånare år 2009: 24 779
år 2003: 23 242

Yta: 216 km2


Om kommunen

Här finns många spår från gången tid - inom kommunen ligger Sveriges äldsta stad Birka. Inom kommunen finns två av Unescos världsarv, dels Björkö med Birka och dels Drottningholms slott.

På 1700-talet kallads Mälaröarna för Stockholms trädgård med mängder av frukt-, grönsaks- och trädgårdsodlingar. Sådant som kunde försörja Stockholms befolkning. Färingsö domineras av mindre gårdar, medan Ekerö och Munsö har fler herrgårdar, detta blev naturligt eftersom kungens Svartsjö slott låg på Färingsö så då fick adeln mark på de andra öarna där de byggde sina herresäten

Se www.ekero.se



Att uppleva

Alsnö hus, Askanäs, Birka, Björkö, Buddha, Drottningholms slott, Drottningholmsteatern, Ekeby, Ekebyhovs slott, Ekerö kyrka, Estbröte, Fantans hög, Helgö, Hovgården, Kersö, Kungsgården, Kungshatt, Lovö, Lovö kyrka, Stenhamra, Svartsjö slott, Tappström, Ångbåten Mariefred, Äppelgenbank

Kersön
 ligger mellan Nockeby och Drottningholm. Det är en liten naturoas bara någon mil fågelvägen från stadens innerstad. Här finns skog med ovanliga växter. I skogen finns också en freesbee-bana. Fiket, Brostugan, är inrymt i ett 1700-talshus. Platsen runt fiket är vissa veckodagar (onsdagar?) samlingsplats för intresserade av gamla bilar, någon annan dag är det MC-folket som samlas

1287 skänkte biskop Bengt i Linköping (Birger Jarls son) Kärsö till Klara kloster. På 1670-talet byggdes Kersö by med sina fem gårdar om till ett ståtligt säteri.

Lovön
ligger väster om Kersön och det första man ser, redan innan man kommer över bron, är Drottningholms slott som det berättas om nedan. Det finns en hel del annat också på ön. Gustav III ville skapa en stad på Drottningholm och gav Malmen, till höger när man kommer över bron, stadsrättigheter 1782. Det bidde dock inte så mycket till stad, men väl bostäder åt slottspersonalen. det är en spännande stilblandning bland husen som byggts under flera hundra år på malmen - bl a finns arkitekten Ralph Erskins betonghus här med sin spännande arkitektur. Erskine hade tidigare sitt arkitektkontor inrymt i en skuta vid Malmen - världens snabbaste arkitektkontor.

Längre in på ön blir naturen mer kuperad och skogsbeväxt. Här inne på grusvägarna har både försvaret och forskningen anläggningar. Vid Lovö vattenverk grundat 1933, tappar Mälaren på 40% av Stockholms vattenbehov (uppgift från 1980) som efter några reningsprocesser kommer ut i vattenkranarna hemma. Nästan all mark på Lovö tillhörde tidigare Drottningholms kungsgård. Kungsgården tillkom i mitten av 1500-talet och ägdes av medlemmar i de regerande kungahusen fram till år 1777, då man tvingades sälja Kungsgården till staten för att reda upp trassliga affärer.

Lovö kyrka ligger numera nästa omgärdad av en golfbana, allén från Drottningholm är dock kvar. Kyrkan som anses ha delar kvar från slutet av 1000-talet, har mer eller mindre alltid varit en kungsgårdskyrka och därmed fått kungliga gåvor, t ex ett predikstolskläde egenhändigt broderat av Gustav V. På kyrkogården är Karin Göring begravd.

På 'baksidan' av Drottningholms slottspark finns Canton, som var drottning Lovisa Ulrikas industriby. Hon tänkte sig ett litet samhälle med sidenväveri och smide och det lär t o m fungerat så några årtionden i mitten på 1700-talet, i dag är det ett pittoreskt bostadsområde.

Drottningholms slott
 och park är placerade på FNs Världsarvslista. Det var den första svenska representanten på listan, år 1991. Det går båtar från Stadhuskajen, om man inte vill ta buss från Brommaplan för att komma dit. Avsikten var från början att man skulle komma vattenvägen. Slottet, som är sedan 1981 kunglig bostad, kan normalt sett ej besökas invändigt. Man kan däremot besöka teatern, kyrkan, Kina slott, fiket vid Kina slott, lindalléerna, statyparkerna...

Johan III hade här ett jaktslott på 1500-talet som hette Torvesund, redan då etablerades namnet Drottningholm efter hans hustru Katarina Jagellonica. Johans son Sigismund var ju kung i Sverige en tid, men blev avsatt och reste då hem till Polen där han, efter att ha skapat staden Warszawa, lät bygga ett kungligt palats mycket likt sitt barndomshem, Drottningholm. Den nuvarande anläggningen påbörjades i 1662 (efter att den äldre brunnit ner) av änkedrottning Hedvig Eleonora som lät bygga ett barockslott och anlägga den exklusiva barockträdgården med bronsstatyer. Hedvig Eleonora var vid denna tid ordförande i sonens förmyndarregering, i ett Sverige som då var en av Europas mäktigaste stater, vilket slottet skulle spegla. Drottning Lovisa Ulrika av Preussen fick slottet i bröllopsgåva 1744. Lovisa Ulrika ändrade stilen på vissa håll till rokoko och slottet blev en kulturell samlingspunkt, hit kom t ex Carl von Linné för att arbeta med den kungliga naturaliesamlingen. Lovisa Ulrika var teaterintresserad och uppförde lövteatern, en friluftsscen i barockträdgården och senare slottsteatern. Det första Kina slott fick Lovisa Ulrika som morgongåva på sin födelsedag 1753, det nuvarande är ett rokokoslott med kinesiska förtecken. Kina slott användes som ett utflyktsmål för dagen, inte att sova i. De flesta av inventarierna finns kvar på sina ursprungliga platser eftersom det finns en noggrann inventering gjord på 1770-talet.

Vid Kina slott finns det ett café som har goda våfflor, det ingår nästan naturligt att man ska fika här om man inte har med sig egen förning. Snett ovanför caféet ligger en gammal kunglig matsal, Confindencen, där man slapp ha tjänarna med ty bordet kunde hissas upp från köket under och var då dukat och klart. De kungliga kunde därmed dinera utan betjäning - "en conficence".

I parken finns fontäner och statyer, öar och lusthus. I den exklusiva franska barockträdgården finns statyer som är krigsbyten från Prag, från 30-åriga kriget. När de ställdes upp här från början, några årtionden efter Westfaliska freden, var Sverige ett av Europas mäktigaste stater. Andra statyer är kopior från Italien och Grekland som Gustav III låtit skapa. Originalstatyerna är för känsliga för att stå ute i vår förpestade luft, så nu finns här ett museum med ett trettiotal bronsskulpturer, gjorda av holländaren Adriaen de Vries.

Bakom Kina slott finns målaren Evert Lundqvists ateljé, som kan besökas. En vacker byggnad med konst gjord av Evert, men även av hustrun och sönerna. Här finns också Fornstigen, en 18 km lång promenad.

Drottningholms slottsteater
Drottning Lovisa Ulrika lät uppföra teatern, som var färdig 1766, under finns grunderna av en äldre teater som förstördes av brand några år tidigare. Scenen är 20 m från fotrampen till fonden och är fortfarande en av Sveriges djupaste. Scenmaskineriet är gjort för upprepade snabba dekorationsväxlingar inför öppen ridå, det finns även rörliga vågor, falluckor, "himmelsvagn", vind- och åskapparater - allt detta finns kvar och används idag!

En sommardag i början av 1920-talet gick Agne Beijer in i ett av de gamla magasinen runt Drottningholms slott. Han hade allsköns prylar runt om sig i halvmörkret. Helt plötsligt inser han att han står på en teaterscen! Teatern som glömdes bort i slutet av 1800-talet väcktes upp och man hittade många originaldekorationer för olika scenerier. Scenmaskinerna behövde lite upputsning och nya rep - sedan fungerade de. Väldigt mycket av 1700-talets originaldetaljer finns kvar - det lär inte finnas något motsvarande i världen för övrigt (inte ens på Versailles).


Stenhamra
Stenbrytningen här på Färingsö startade 1884 och pågick till 1937. Det var under den tiden då de flesta av Stockholms trafikleder skulle ha tuktad stenbeläggning. Stadens stenhuggeri i Huvudsta i Solna räckte inte till - det behövdes mer. Det växte upp ett samhälle runt stenindustrin i Stenhamra och mycket av den äldre miljön finns kvar - liksom stenhuggningsområdet, som är en upplevelse att gå runt i.


Svartsjö slott
ligger på Färingsö och har varit både kungabostad och fängelse. 1310 då det kallades Svartasio, daterar hertigarna Erik och Valdemar ett brev här. Kung Magnus Eriksson byter 1345 till sig godset som då blev kungligt. Under 1400-talet förlänades slottet till flera stormän. Efter en tid som kloster så byggde Gustav Vasa om stenhuset till en borg på 1500-talet. Hans söner gjorde om borgen till ett renässansslott som dock brann ned 1687. Teglet fraktades till Stockholm och användes till ombyggnad av slottet Tre kronor.

I mitten av 1730-talet ritades ett nytt slott av Carl Hårleman, ett lustslott till kung Fredrik I och drottning Ulrika Eleonora. Det nya Svartsjö slott stod klart 1739 gjord i rokokostil och slottet kom att bli mönsterbildande för den svenska herrgårdsarkitekturen. På 1770-talet byggdes slottet ut med två flyglar och blev änkesäte åt Lovisa Ulrika. I början av 1888 gjordes slottet om till tvångsarbetsanstalt efter nästan hundra års förfall. Slottets 44 rum förvandlades till 337 fängelseceller. Slottet förblev anstalt till mitten av 1960-talet. År 1995 inledde nuvarande ägaren, Statens Fastighetsverk, en omfattande restaurering av slottet. Delar av slottet är öppet för besök.

Runt slottet finns ett stort parkområde, i detta finns bl a en staty av - ja är det inte kända ansikten !!?? Det är ju Gustav II Adolf och Axel Oxenstierna! Parken är delvis anlagd i mitten av 1500-talet och det var Gustav Vasa som bygga vallgraven. Den engelska parken anlades redan på 1770-talet, samtidigt som Drottningholms engelska park.

Caféet ligger i parkvillan strax öster om slottet och är från slutet av 1800-talet (alltså fängelsetiden).

Kungshatt
är en ö i Mälaren, mellan Skärholmen och Drottningholm. Enligt sägen minner namnet om Erik Väderhatt, kung på 800-talet, som hade en sådan makt att ”hwart han wände sin hatt, tädan blåste och wäderet”, han kunde alltså styra vindarna genom att vrida på hatten. Något som kan vara bra när man är ute och seglar på stora vida havet. En hatt ståtar stolt högt upp på ön. Den första hatten var av trä och sattes upp i början av 1600-talet. På Karl XIs tid ersattes den av en hatt av bleck och nya hattar har satts upp 1737, 1782, 1911 och 1925. 1996 sattes en ny kopparhatt upp. Det finns flera sägner runt hatten. En är att en svensk kung (flera alternativ finns på vilken av dem) blev jagad av fiender upp till bergets topp. För att undkomma tvingades han hoppa utför stupet och tappade då sin hatt - han överlevde givetvis och räddade sig från fienden.

Kungshatt ingick i den bevakningskedja med vårdkasar längs farleden från havsbandet in mot Birka. Det har alltså stått en vårdkase på Kungshatt. På ön låg förr ett av Stockholmstraktens största tegelbruk som ödelades 1947.

Estbröte
är en liten klippö mellan Ekerö och Vårberg. Denna lilla ö har dock haft betydelse i Stockholm tidiga historia: I Erikskrönikan står det att Jon Jarl, som bodde på Askanäs på Ekerö blev förföljd av ester efter ett härjningståg. Han blev upphunnen och dödad när han kom hem till sitt Askanäs. Hustrun tog båten över till Hundhamra som ligger vid Norsborg och bad om hjälp. Esterna hade tagit sig till en ö i Mälaren för att vila/sova efter härjningen av Askanäs och dit tog sig hustrun med hjälp. Esterna vaknade inte mer ... och efter detta heter ön Esta skär, Estbröte. Detta skulle hänt på 1200-talet.


Tappström
Från Stadshuset och Gamla stan, går en båt vid kl 17, som alternativ till bussen från Brommaplan, ut till Tappström på Ekerö. Båten tar en knapp timme och det är en trevlig tur på Mälaren. Väl framme i Tappström blir man omgiven av arkitekt Ralph Erskins skapelse som byggds i etapper under 1983 till 1991. Tappström, Ekerö centrum var tänkt som en Mälarstad Ta sedan vägen upp till Ekebyhovs slott, ett träslott från 1600-talet, med bra och billigt fik i trevlig omgivning.


Ekebyhovs slott
Slottet är en herrgårdsbyggnad i trä uppfört 1673 av C G Wrangel. Det fanns då ett stenhus här som förföll så sakteliga. Byggandet av träslottet låg i träda en tid men den blev så småningom färdigbyggd. Släkten Ihre köpte Ekebyhov 1790 och var i dess ägo till kommunen köpte det 1980, Slottet är idag kulturcentrum för kommunen. Olika typer av evenemang dyker upp i de olika föreningarnas och kommunens regi. Fiket sköts av några av föreningarna. Det är mycket ovanligt med bevarade träslott från 1700-talet!

Här finns Europas nordligast belägna självföryngrande bokskog, planterad vid sekelskiftet 1800. Här finns också en äppelgenbank med många värdefulla uppländska äppelsorter. Redan 1699 fanns intresse för fruktträd - då fanns 100 äppelträd och 68 päronträd. Senare ägare har planterat än fler träd, ägaren vid förra sekelskiftet planterade 100 ovanliga inhemska och utländska trädslag som blivit grunden till ett arboretum Naturområdet runt om är spännande och det lilla träslottet likaså.


Fantans hög
Strax innan åskrönet ovan Ekerö kyrka med sin storslagna utsikt, ligger en hög kvistar vid vägkanten. Detta är Fantans hög. Den som passerar här utan att kasta en pinne på högen går det illa för. Riskastet brändes vid en vägbreddning på 1950-talet, men växte snart upp igen - och blev större än förut ...

En soldat vid namn Fant bodde med sin hustru i ett torp på Ekerö. En natt mördade soldathustrun sin man genom att hälla smält bly i öronen på honom. Kvinnan blev fasttagen och dömd till döden genom att löpa gatlopp och dessutom, i likhet med andra brottslingar, till att begravas i ovigd jord utanför kyrkogårdsmuren. Kvinnan tiggde och bad om att bli begravd i vigd jord och det bestämdes slutligen att hon skulle få sin vilja fram - om hon under gatloppet hann så långt att hon kunde se Ekerö kyrka. Dagen för gatloppet kom och under folkets stenkastning sprang kvinnan. Det såg ut att gå väl, men bara några meter från den punkt där hon kunde se kyrkan träffades hon av en sten i huvudet och dog. Liket släpades åt sidan och begravdes. Men man var rädd att den döde skulle gå igen och genom att slänga en kvist på platsen för graven varje gång man gick förbi så skulle kvinnan hållas kvar i graven. Så växte så småningom upp en jättehög, ör seden att slänga på en kvist hängde med under århundradena. När högen fraktades bort för vägbreddningens skull så gjordes en utgrävning av den. Man fann 23 mynt, varav den äldsta var från 1577. Dessutom hittade man brända människoben, tillhörande en kvinna. Det var alltså en grav.


Ekerö kyrka
De äldsta delarna av kyrkan härrör från 1100-talet och troligen fungerade den ursprungligen som kapell till stormansgården Asknäs Malm.

Helgösamhället
Ett stort fornlämningsområde hittades på Helgö i början av 1950-talet. Det var slumpen som gjorde att det hittades överhuvudtaget. En sommarstugeägare skulle gräva ett hål för sin flaggstång och stötte mot ett hårt föremål som visade sig vara en bronsskopa. Samhället är från 200 e Kr. Samhället är alltså äldre än Birka! Vid utgrävningar har man hittat en dopskopa från Egypten och en liten Buddha från Nordindien (!), båda daterade till 500-talet. Samhället här hade alltså vida kontakter!! Man har hittat en hel del annat också delar av brakteater (en slags medaljonger) av guld där den största troligen hade en diameter på ca 90 mm, vilket innebär att den är ibland de största kända. Guldgubbar är figurer som syns på små, tunna hamrade guldbleck och som då och då påträffats och man har hittat 26 guldgubbar på Helgö, totalt sett har man hittat guldgubbar på 30 platser i Skandinavien. Det verkar som Helgö fungerat som handels- och hantverksplats. Spår av verkstadsindustri har påträffats i stort sett över hela området. Järnslagg tyder på att det varit omfattande järnsmide. I och med Birkas framväxt förlorade nog Helgö mer och mer sin betydelse, men fanns nog kvar till 1000-talet.

Man tror att det fanns ett samband mellan verksamheten på Helgö och Hundhammar vid nuvarande Norsborg, troligen samma relation som det var mellan Birka och Hovgården på Adelsö. Helgösamhället verkar vara en speciell plats för handel och hantverk och vid Hundhammar fanns en borg och ett stormanssäte. Helgösamhället verkar ha varit stationärt här och normalt brukade järnålderns boplatser flytta runt, dessutom är en hel del byggt på en nordsluttning. Det verkar som hyllan under en bar klippa som dominerar nordsluttningen har varit en plats där religiösa riter ha utförts. Helgö är något speciellt!

Ekeby på Munsö
Ett stenhuggeri som byggdes upp i början av 1900-talet. En del av byggnaderna står kvar, bl a arbetarbostäder som anses kommit från Stockholmsutställningen 1897. 1906 började godsägaren på Österås, Axel Redlund att bryta granit och några år senare sålde han till brukspatron Carl Kjellberg som hade stora skogsegendomar i Norrland, men bosatt på Kersön vid Munsö. Han började bryta i de två  stora bergen i Ekeby i större skala. Behovet av sten var ju stort till det växande Stockholm, gatsten, kantssten, sten till kajer mm. Det fanns en finare svart granit här på Ekeby och den lämpade sig också bra till konstverk, graniten var så fin att den t o m gick på export (till Skottland). Som mest arbetade nog ett trettiotal personer här. Det var hårda arbetsvillkor och hårt arbete och en syndikalistisk fackklubb bildades april 1914, denna arbetade raskt fram en prislista med krav på 45-50 öre per timme för dagsverkare, 60 öre i timmen för maskinskötare. Stenhuggarnas lönetariff skulle vara 2:50 per kvadratmeter (gatsten?). Arbetschefen vägrade dock ta emot prislistan och arbetarna lägger ner arbetet och tillsätter en strejkkommitté. Brukspatron Kjellberg svarar med att omedelbart säga upp samtliga arbetare. Det dröjer dock bara någon vecka innan de flesta medlemmarna hade flyttat. Blockaden låg dock kvar ända till Kjellbergs död 1932. Efter hans död startades ny stenhuggarverksamhet av Hjalmar Hemmingsson som driver verksamheten mer maskinellt och bryter granit ur Blåberget. Stenen lyftes med hjälp av en ångdriven kran vars fundament man fortfarande kan se. Längs Rallvägen ser ser man fundament som bar upp rälsen till den lilla järnvägen. Enligt legenden stals all räls en natt och fraktades bort av en segelskuta som sjönk på Björkfjärden. Stenhuggarna fick det bättre och fick möjlighet att köpta tomter i området och det syns på husen runt om. Dessa blandas bland fritidshusen. 1943 läggs den storskaliga brytningen ner, men ända fram till 1960 så sker mindre brytningar för grindstolpar, trappstenar med den blå graniten. Det påstås att Ekebygranit har exporterats till Fredsdomstolen i Haag och att många av Carl Elds statyer huggits i Ekebygranit.

Hovgården, Alsnö hus
Här har man funnit rester av bebyggelse och lämningar efter kungligheter och stormän från vikingatiden och framåt. Här finns den runsten där ordet kung används för första gången i Sverige. Man tror att när första sveakungen krönts byggde han sin kungsgård här - detta var runt år 750. Hovgården hade täta kontakter och bindningar med staden Birka på andra sidan fjärden, troligen bodde kungen åtminstone periodvis i Hovgården, när Birka var i full verksamhet. När sedan Birka avbefolkades, flyttades alltmer av den kungliga administrationen till Sigtuna som var den nya staden.

På samma plats byggdes sedan Alsnö hus, där bland annat Magnus Ladulås höll hov. Äldsta kända dokumentet härifrån är Alsnö stadga från 1279, då hade Kungsgården återigen blivit kunglig i och med att Birger Jarls söner byggde upp tegelpalatset Alsnö hus. Här skapades den svenska adeln genom överläggningar och diskussioner. I Alsnö stadga framgår också att herremännen förbjuds att våldgästa bönderna. Alsnö hus är skriftligt belagt 1304, men verkar ha blivit förstört i slutet av 1300-talet.

Inom området finns förutom ruinerna från Alsnö hus, även fornborgar, gravfält, runstenar, 1100-talskyrkan och hembygdsgården.

Birka
ligger på Björkö, och man kan åka båt från Stadshuskajen. Birka anses vara Sveriges första stad, anlagd i mitten av 700-talet av sveakungarna. Det var en viktig handelsplats för hela Nordeuropa fram till slutet av 900-talet då befolkningen flyttade därifrån och tog med sig allt man kunde, även byggnadsmaterialet. Det var hit Ansgar kom 829, som den förste kristne missionären i Sverige. Man har hittat olika rester av bebyggelse och verksamheter på ön. Det fanns en stadsplan redan från början och nära strandkanten har anlagts hus i en för Sverige då obekant konstruktion, troligen var det alltså inte svenskar som byggt husen utan kanske köpmän, hantverkare från andra länder som bodde i staden. I början var det ungefär 300-400 personer i vikingarnas första urbaniseringsförsök mot slutet av stadens existens var man troligen uppe i ca 1000 personer. Det var en brokig samling människor från olika delar av världen: svear, daner givetvis, men även saxare och araber.

Ett museum har öppnats och Riksantivariets arkeologer visar besökare runt på Björkö. Det finns fortfarande lantbruk igång på ön, men mycket är skyddat och är reserverat för turister som besöker den gamla vikingastadens kvarlämnor. Det mesta finns under jorden, så av själva staden kan man endast få sig till livs genom fantasi och modeller på museet. Birka och Hovgården finns på världsarvslista sedan 1993. Namnet Birka är antagligen Björkö på latin.