Öarna i Saltsjön

Beckholmen, Blasieholmen, Djurgården, Fjäderholmarna, Kastellholmen, Kvarnholmen, Lidingö, Skeppsholmen, Tranholmen

Blasieholmen 

På 1500-talet blev holmen flottans och man byggde båtar här, ön hette då Skeppsholmen. Bland annat byggdes skeppet Wasa här. På 1640-talet flyttade flottan till ön söder om Kyrkholmen (som idag är en del Blasieholmen) och namnet Skeppsholmen följde med. Den före detta marina stationen började istället kallas Blasieholmen, troligen efter skeppsredare Blasius Olsson som bodde här. Drottning Kristina tyckte att utsikten från slottet var ful och tråkig med all bråte och byggeri. Hon lät stycka upp marken på ön i tomter som skänktes till ett antal adliga släkter. Drottningens tanke var att nya palats skulle växa upp här och ge en trevligare utsikt från slottet. Därav alla palats som nu finns på Blasieholmen.

Blasieholmen var under medeltiden två öar, Mundön och Käpplingen. Här skedde Käpplingemorden i slutet av 1300-talet, den lär ha ägt rum på Heliga Lekamens Dag 1389. Bakgrunden till oerhörda dådet var att Stockholms svenska och tyska borgare blivit oense om en politisk fråga. Oenigheten övergick till bråk och ett antal svenska rådsmän övermannades av tyskar. De forslades i båt till Käpplingen där de stängdes in i ett skjul som tyskarna sedan brände ned till grunden. Hurvida det var de tyska stockholmarna som gjorde detta dåd diskuteras dock, det kan ha varit Vitaliebröderna, tyska sjörövare boende på Gotland ... Detta skedde ju mitt i kampen mellan unionsdrottningen Margareta, Kung Byxlös och tyskarna som ville ha kvar sin ställning i Stockholm.

Näckströmmen hette vattendraget mot fastlandet., I början av 1700-talet fylldes Näckströmmen igen så att förbindelsen med övriga staden förenklades. Kyrkholmen som var en egen liten ö, med flottisternas kyrka, blev också en del av Blasieholmen när sundet mellan dessa öar fylldes ut. På den forna Kyrkholmen ligger idag Nationalmuseum.

På Blasieholmen ligger Nationalmuseum som är Sveriges största konstmuseum, med samlingar från 1500-talet och framåt. Grunden är den kungliga konstsamlingarna, som formellt blev ett museum 1794, som ett äreminne över Gustav III. Museet fanns då på bottenvåningen i Slottet. Den har sedan växt genom inköp, krigsbyten och gåvor. När drottning Kristina abdikerade tog hon med sig en del av samlingarna och i branden på slottet Tre Kronor förstördes en del. Byggnaden Nationalmuseum är från 1866 och då flyttades samlingarna hit i båtar, vagnar, slädar över isen. Den moderna konsten fick så småningom inte plats i huset, så den delen utlokaliserades till Moderna museet på Skeppsholmen. Den östasiatiska konsten har av samma anledning placerats på Östasiatiska museet, som också finns på Skeppsholmen.

Blasieholmstorg är ett av stadens mest välformade torg, 105 m långt och 22 m brett. Sivert Lindblom har gestaltat torgets utseende med pollare, belysning, blomsterurnor och två venetianska bronshästar. Hästarna är så naturtrogna, så att levande hästar reagerar på dem …

Skeppsholmen 

Kulturholmen! En glesbygd mitt i Stockholm! Kallas ibland första skärgårdsön och de som bor här har långt till närmsta livsmedelsbutik. Det lär finnas sju bebodda lägenheter här...

I ett brev från 1432 heter ön Vagnön, Vångsön och ordet vagn stod för väg eller något ditåt. Både Kristian I och II ankrade upp vid Skeppsholmen när de gjorde sina försök att inta Stockholm. De byggde tillfälliga broar till Käpplingeön och Mundön. Johan III och Karl IX hade lusthus här och kunde fly hit från stadens kvalm. Lusthuset med omgivande trädgård låg antagligen ungefär där Svensksundsmonumentet står idag. Holmen kallades därför Lustholmen i början av 1600-talet. Skeppsholmen, egentligen först Nya Skeppsholmen blev namnet då skeppsbyggeriet flyttade hit från nuvarande Blasieholmen (som då hette Skeppsholmen)

Från 1617 tog flottan hand mer och mer om ön. På 1640-talet byggdes en träbro på pålar med vindbrygga och vakter vid landfästena på båda sidor. Flottan flyttade till Karlskrona 1680 eftersom hamnen där blev isfri tidigare än i Stockholm, men en ny galärflotta bildades 1715 som förlades till Skeppsholmen. Efter ryssarnas härjningar i Stockholms skärgård utökades antalet galärer och fler byggnader byggdes på Skeppsholmen. Det blev ett så stort varv att det gick tvärs över vattnet till Djurgården. Militären fanns kvar ända till 1969. Från att ha varit helt stängt för vanligt folk öppnades det stegvis från andra världskriget.

Amiralitetshuset, från 1650, är det äldsta bevarade huset på ön, och var amiralitetskansli från början. När flottan flyttade till Karlkrona 1680 blev det sjukhus för att några år senare fyllas med arkivalier bl a från slottet. I mitten av 1700-talet omvandlades delar till sädesmagasin medan den andra användes som kasern. I mitten på 1800-talet rustades det förfallna huset upp och fick ett helt annat utseende, från en anspråkslös byggnad till dagens blickfång. Långa raden byggdes 1699 för att inhysa Karl XIIs drabanter som skulle flytta från Köping och Arboga till Skeppsholmen. Det var ont om material och man plockade från slottsbygget och från slotten i Svartsjö, Nyköping och Eskilstuna. När de två 107 meter långa huskropparna var klara drog drabanterna ut i krig och hann aldrig flytta in i de nya kasernerna. Efter att stått tomma i många år, så blev det fattigstuga och pestsjukhus under pesten 1710. Idag finns bl a Statens kulturråd här. Moderna museet är resultatet av att konstsamlingarna som inte fick plats på Nationalmuseum, 1900-talskonsten flyttades till Exercishuset 1952, sedan har ett nytt hus byggts för samlingarna och Arkitektmuseet, som blev statligt 1985, ligger i gamla Excercishuset. Huset är från 1855 och var gymnastiksal med en stor staty av Karl XIII. Konsthögskolan har haft lokaler på ön ända sedan 1953, eleverna behövde passersedel för att komma till skolan. Byggnaden där Östasiatiska museet finns idag var från början repslagarbana byggt 1663. När slottet Tre Kronor brann 1697 spred sig gnistor och eld över vattnet och huset fattade eld. Då var huset härbärge åt svältande och hemlösa som fanns i Stockholms efter år av missväxt, många av dessa omkom i branden. Av ruinerna byggdes stall åt Karl XIIs drabanter, hästarna hann dock inte flytta in förrän de fick uppdrag på annat håll i Europa, så byggnadens södra del byggdes om för att bli vapenförråd för galärflottan. Huset är 200 meter långt och har höjts i omgångar, en våning lades på i mitten av 1800-talet och den del där Östasiatiska museet idag ligger fick en tredje våning. Östasiatiska är också en utflyttning från Nationalmuseum och har unika samlingar för att vara Västerlandet. Dessutom är samlingarna inte stulna eller krigsbyten utan gåvor. Folkkulturcentrum håller till i gamla minverkstaden och Teater Galeasen i torpedverkstaden. I Fundamentshusen finns Skeppsholmens Folkhögskola och på söndagskvällarna Folkmusikhuset. I Årboden vid vattnet finns Skeppsholmens Hemgård och de har flera fartyg liggande bredvid. Stockholmsbriggen byggs här.

Skeppsholmskyrkan, Karl Johans kyrka, invigdes 1842 och var då till för flottisterna vid den örlogsstation som fanns på Skeppsholmen. Kyrkan ersatte den 1822 nedbrunna Amiralitetskyrkan som legat på Blasieholmen. Träkapellet Amiralitetskyrkan hade uppförts redan på 1500-talet och var ganska förfallen när den brann. Skeppsholmskyrkan liknar ingen annan kyrka i Stockholm, kyrkorummet är runt tydligt inspirerat av Pantheon i Rom. Att det tog 18 år innan kyrkan äntligen blev klar, berodde på att de båtsmän som skulle utföra arbetet ständigt tvingades gå från bygget för att sköta andra göromål för flottan. Kyrkans arkitekt är Fredrik Blom. Skeppsholmens församling består till stor del av militärer eller fd militärer, oavsett om de bor på ön eller ej. Kyrkan avsakraliserades 2002 och är inte längre ett gudstjänstrum.

På utsidan av ön, vid vattnet bakom Konstfack finns ett litet hus som ser ut som ett lusthus. Här mäts havsvattennivån och detta rapporteras varannan timme till SMHI.

Det finns två minnesstenar som finns på ön, dels för Vegas färd över Nordostpassagen och minner om att flottans män medverkade i forskningen, dels över segern i Svensksund 1790. Björkarna runt denna sten är från trakten kring Svensksund.

På 1890-talet fanns fortfarande slupskjutsskjulen kvar, de låg där parkeringen är idag. Riksdagen behövde ett nytt hus och man funderade på att placera det här, nu hamnade det på Helgeandsholmen istället.

Kranen nere vid kajen är en styckekran från 1751. En åttkantig byggnad med stomme av trä och klädd med plåtar av stål. Inuti finns två tramphjul som när de var fullt bemannade med tjugo starka båtsmän gav kranen en lyftkraft på mer än sju ton. När den byggdes ersatte den en äldre kran som havererat efter drygt 100 års användning. Stycke är ett annat ord för kanon.

Bron mellan Blasieholmen och Skeppsholmen är gjord av Motala verkstad 1856 och är kulturminnesmärkt, den renoverades 140 år efter sin tillkomst - den fick vara kvar efter mycket om och men. Det var givetvis inte den första bron, den första byggdes på 1600-talet

Kastellholmen 

En skärgårdsö med granithällar och branta stup – mitt inne i Stockholm!

Kastellholmen har tidigare hetat Bleckhusholmen och Notholmen. Det är också en gammal militärö och de har fortfarande viss verksamhet på ön. Fram till 1970-talet var ön helt stängd för vanligt folk. För ett par år sedan fanns det fortfarande grusvägar på ön. Kastellholmen har trots sitt namn, främst använts för boende under de senaste 150 åren. Det finns fler bostäder här än på Skeppsholmen, ca 20 - inga livsmedelsaffärer här heller och inte heller några offentliga kommunikationsmedel, fast det finns en buss på Skeppsholmen numera. Du kommer till ön via en 1880-talsbro från Skeppsholmen. På 1500-talet hängde en enorm järntriangel på bergets topp. En man satt intill och bevakade Stockholm, hans uppgift var att varna för elden. Såg han rök stiga skulle han slå på triangeln och varsko om faran.

På vänster sida ligger Kungliga skridsko- och roddklubbens paviljong, en miniatyrborg i rött tegel med kärntorn, vapensköldar och en spetsig tournell. Kungliga skridskoklubben i Stockholm bildades 1866, då det blivit populärt bland de högre samhällsskikten. Man hade under några år en 'kunglig' skridskobana anlagd på isen mellan Skepps- och Kastellholmarna. Till en början nöjde man sig med att använda det gamla fruntimmersbadhuset från 1830-talet att klä om i och när badhuset flyttades blev det tält, men anspråken ökade och 1883 byggde skridskoklubben tillsammans med Kungliga Svenska Segelsällskapet det borgliknande klubbhuset, med kung Oscar II som byggherre. Skridskoklubben upphörde 1901 och huset användes av Kungliga Svenska SegelSällskapet till 1919. Sedan tog militären över och det blev musikpaviljong för flottans musikkår ända fram till 1971. Den har stått och förfallit i många år, blir renoverad så att en hel del av det ursprungliga kommer fram och vem vet vad det byggnadsminnesmärkta huset kommer användas till framöver.

Kastellet högst upp på ön är från 1848, då det byggdes nytt efter att det tidigare kastellet flugit i luften 21 juni 1845. Gamla kastellet hade använts som laboratorium vilket innebar ammunitionsfabrik för krutkarduser och patroner. Flottan kom till Kastellholmen runt 1640, och åtminstone sedan 1660-talet har det funnits en signalmast med en örlogsflagga högst upp på Kastellholmen. Innan det fanns ett kastell var det en vaktstuga intill flaggstången. Några år senare lät Amiralitetskollegium uppföra en liten åttkantig skans av sten för att ge saluter till anlöpande fartyg. Nedanför berget ställdes salutkanonerna upp (troféer från trettioåriga kriget). Saluter var en viktig artighet till sjöss och det kunde bli ett väldigt skjutande, det kunde bli så mycket att man inte visste om kriget kommit, pesten brutit ut eller om det nya handelsfartyg på väg in... Efter en tid i förfall reparerades kastellet 1715 och i tornet förvarades örlogsflaggorna, men 1728 fanns bara en flagga om 14 alnar 'alldeles utblåst och oduglig' och en 28 alnar lång svensk vimpel om två dukar samt flaggfall. Tornet fick återigen förfalla och 1784 sa man att flaggningen 'icke utan äventyr kan bestridas'. Dax för ny reparation, men bara så att det blev 'tjänligt för de saluteringar, som för ut- och ingående skepp vanligen göres'. Helt nytt kastell blev det efter explosionen 1845 och nu skulle det också bli logement här - och försvar. Men logementen visade sig vara otjänliga och utrymdes redan 1851. 1969 flyttade Örlogsstationen och kastellet används nu av marinens frivilligorganisationer och Sjöofficerssällskapet. Salutbatteriet används fortfarande för att hälsa besökande örlogsfartyg. När flottan helt lämnade Skeppsholmen och kastellet 1990 halades örlogsflaggan för gott - trodde man - men allmänheten kunde inte acceptera att den månghundraåriga traditionen bröts, så efter några veckor hissades den tretungade flaggan på nytt. En flottist cyklar från Livgardesdragonernas kasern på Lidingövägen varje morgon då Sverige inte är i krig för att hissa flaggan, en tradition från 1600-talet.

Söder om kastellet, i sluttningen ovanför stranden, ligger flaggkonstapelbostället, byggt på 1770-talet. Från mitten av 1800-talet upplät flaggkonstapeln sin trädgård till servering. Ett antal 'kajutor' (eg överbyggnader till salsslupar från Kungliga hovjaktsvarvet) ställdes ut i trädgården. I kajutorna kunde man ostört sitta och pokulera över konjakstoddar och punsch. 1879 tog Sjöofficerssällskapet över serveringen och det blev populärt för flottans officerare och vanliga stockholmare. Värdshuset kallades Blåsut och upphörde 1916, när hårda spritrestriktioner infördes.

På södra sidan, närmast bron, ligger hantverkarbostället. Tvåvåningshuset i sten och trä ser ut som en arbetarbarack vid ett norrländskt sågverk, men byggdes 1737 som sjukhus. Övervåningen byggdes på 1789. Omkring 1850 blev huset Skeppsgossekasern och 1878 bostad för arbetare vid Örlogsvarvet.

Längst ut på holmen ligger kolskjulet. På 1850-talet började flottan gå över till maskindrivna fartyg och 1858-59 byggdes skjulet av tegelpelare med brädfyllning. Trots husets oansenlighet är det ett monument från ångans tidevarv. Arkitekt var Fredrik Blom, samma som ritade Skeppsholmskyrkan och Rosendals slott, vilket visar hur betydande denna byggnad var. Det är detta hus man ser tvärs över vattnet när man stiger på Djurgårdsfärjan vid Gröna Lund.

Beckholmen

ligger i anslutning till södra Djurgården. Tre stora torrdockor finns på holmen och här finns fartyg som entusiaster ständigt arbetar med. Här har man hållit på med sjöfart sedan 1600-talet, ända in på 1800-talet var det en tjärhov, sedan blev det varvsområde. Det är en välbevarad bostads- och industrimiljö. Mellan Beckholmen och Djurgården finns en båtstad, där folk bor permanent. På Beckholmen finns lyftkranarna som är målade till giraffer. De stod tidigare i Södra Hammarbyhamnen, som nu är bebyggt med bostäder. En vänförening startades för att rädda kranarna från skroten - och de lyckades.

Tranholmen