Nynäshamn

Nynäshamn
Korta fakta Geografiskt belägen söder om Stockholm, på en halvö i Östersjön. Invånare år 2009: 25 499 år 2003: 24 559 Yta: 356 km²
Om kommunen Från Nynäshamns hamn går båtar både till Gotland och Polen. Det finns en hel del historia i Nynäshamns kommun. Ett sätt att ta reda på det är att ta vanliga SL bussen från Västerhaninge som går slingervägarna ner till Nynäshamn en sommardag då den är guidad. Under äldre stenåldern levde folk i små grupper och deras boplatser var nog tillfälliga lägerplatser. Detta kan utläsas av att man hittar deras grönstensyxor, knackstenar, avslag efter redskapstillverkningen spritt över stora ytor. Under yngre stenåldern hittar man keramik t o m med mönster. Vid Stora Vika har man funnit ett tiotal sådana boplatser. Under bronsåldern verkar bebyggelsen vara begränsad till västra Sorunda och mellersta delen av Ösmo, man har bl a hittat en skeppssättning på Torps malm. Denna skeppssättning är Sörmlands största, 28 meter. Det finns ca 200 järnåldersgravfält i Nynäshamn och man tror att det fanns 75 boplatser vid järnålders slut, som fortfarande är bebodda! På järnåldern var det antagligen ensamgårdar med kanske 10 personer på varje. Se även www.nynashamn.se
Att uppleva Dragets kanal, Fituna, Fållnäs, Hammersta, Hamnbodarna, Ivar-Lo Johansson, Johannesdal, Järflotta, Järnvägen, Järnåldershus, Kärringboda, Körunda, Landsort, Moa Martinsson, Nynäsbanan, Nynäshamn, Näslandet, Sorunda, Viking Toste, Älvsnabben, Ösmo
Nynäsbanan 28 december 1901 öppnades järnvägen. Stationshusen är enhetliga längs banan. När den började byggas i Nynäshamn var dess infart till Stockholm inte fastställd. Man hade funderingar på att banan skulle ledas öster om Drevviken och via Nacka till Hammarby sjö och sedan via Katarina Bangata till Stockholm södra. Nu blev det inte så, utan de första åren vändes Nynäsbanans tåg i Älvsjö, först i oktober 1909 fick tåg och personal fortsätta in till Stockholm C. När stambanan elektrifierats 1926, måste ångloken vändas i Älvsjö och SJs ellok drog persontågen in till Stockholm. 1957 köptes Nynäsbanan av SJ som drev den i bolagsform till 1968, då den helt inlemmades med SJ. Pendeltågstrafiken startade i juni 1973. Dubbelspår mellan Älvsjö och Högdalen blev klara 1991 och efter det har det blivit dubbelspår ända till Västerhaninge. Det var trögt att få igång verksamheten, 1905 fick man, med stöd av Posten, ett avtal med Ångfartyg Gotland. När sedan industrier etablerat sig längs banan har det blivit mycket godstrafik. Jordbro är fortfarande en viktig industriplats, med Coca-cola som etablerat sin nordeuropeiska produktion här - där Åhléns tidigare hade sitt centrallager. Det finns ett gammalt lokställ längs banan som sköts av en järnvägsförening och har kvar en mängd gamla vagnar och mycket historia runt banan, från Stockholm till Nynäshamn.
Nynäshamn stad Stockholm behövde en isfri hamn - denna hittade man här och järnväg och hamn byggdes nästan samtidigt, i november 1898. Nynäshamn blev stad 1946. Kyrkan, som invigdes 1930, ligger på den gamla fyrbåksplatsen och är ett landmärke som syns långt ut till havs. I hamnbodarna finns förutom fiskarnas redskap även restaurang och konsthantverk. I Svandammsparken finns en kinesisk trädgård. Sotholms härads hembygdsförening på Nynäshamns hembygdsgård ligger en bit bort längs vattnet och är väl värt ett besök, där finns också café, restaurang, liksom ett antal byggnader, bl a Luddes stuga som är Nynäshamns äldsta byggnad uppförd direkt efter rysshärjningarna 1719. Man kan ta sig en trevlig promenad längs Strandvägen. Nynäshamn blev ett sommarnöje för Stockholmarna, än mer när järnvägen hade kommit igång. På ön Trehörningen byggdes många sommarslott, väl värda att titta på än idag. Här byggdes också ett kasino vid badhotellet.. I Nynäshamn skedde de olympiska seglingarna 1912 och träbryggor och berg fungerade som publikplatser.
Hammersta Det stenhus som idag är en ruin uppfördes troligen på 1300-talet åt Eringisle Nilsson som var lagman i Södermanland. Hammersta hade ursprungligen två ingångar, den ena satt högt över marken och den nådde man via en trätrappa som kunde hissas upp. Det finns idag ett säteri här, som ligger norr om ruinen. Den gamla manbyggnaden är riven, men två flyglar finns kvar. Här växte Ivar Lo-Johansson upp. August Strindberg har också bott här, han undervisade barnen på herrgården en tid. Idag är det både slottsruin, herrgård, musikinternat, hemslakteri och café. Här kan man köpa kött från egna djur i gårdsbutiken.
Sorunda En gammal jordbruksbygd, där byarnas ägarlängder är äldre än kyrkböckerna ... Sorundatårtan är ett känt begrepp för bygden - liksom hembygdsdräkten som skapades på 1700-talet. Man vårdar sin hembygd med vördnad, klär midsommarstången med liljekonvalj och vårdar Fattighuset vid kyrkan. Lars Widding skrev Sorunda-serien, där Fituna herrgård spelade en central roll. Säteriet från 1653 brändes av ryssarna 1719 men byggdes omedelbart upp som en typisk karolinsk herrgård. inte långt från Fituna gård ligger Vårdberget, med en vårdkase rest på ett röse från bronsåldern. En av de få, om inte den enda, som är bevarad av alla de som fanns runt om i skärgården och varnade för fiende och annat otyg. Fållnäs omnämndes redan 1291, här finns ett knuttimrat sädesmagasin uppfört på 1830-talet som troligen är landets äldsta silo. Sorunda kyrka är en av de största i Sörmland med delar från 1100-talet. Exteriören med de unika hängtornen är ovanlig. I yttermuren sitter drakstenen som kommer från den första kyrkobyggnaden.
Ösmo Kyrkan är från 1100-talet och fick sitt nuvarande utseende på 1400-talet då Albertus Pictor dekorerade väggarna. I kyrkan höll August Strindberg predikan, sin första och enda, vilket uppmärksammades stort. Här konfirmerades Ivar Lo-Johansson. "Runstensvägen" kallas den urgamla sträckan mellan Djurnäs och Vansta, där man hittar flera runstenar längs vägen. Vägen har alltså används under mycket lång tid! Speciellt att titta på är runhällen vid Blista med tre ristningar intill varandra.
Järnåldershuset vid Körunda Vikingen Tostes runsten ligger strax söder om Vansta gård i Ösmo och är från 1000-talet. Toste var troligen med på det stora "utfärden" med Ingvar den Vittfarne. Den resan som startade 1036 var lyckad ända till hemvägen då de flesta gick under, man hade då varit ända nere i Karibiska havets södra kust. Intresset för järnåldern, resan och för att skolelever skulle få en mer direkt kontakt med Vikingatiden resulterade i att det byggdes ett Järnåldershus vid Körunda. Huset ligger i längs vägen, efter golfbanan och konferenshotellet och har öppet för allmänheten på söndagar under sommaren då även Tostes söner finns där. Det är järnåldersmarknad i augusti.. I närheten finns runstensvägen med spår från forntiden. Stigen sträcker sig från Djurnäs Säteri i söder till Norra Stutby i norr och man finner en stort antal runstenar och gravfält längs vägen.
Johannesdal På torpet bodde Moa Martinsson från 1910, hon föddes 1890, till sin död 1964. 1929-1940 bodde även Harry Martinsson här. Torpet ligger precis i gränsen mellan Sorunda och Ösmo, så köket ligger i ena socknen och rummet i det andra... Moa, som egentligen hette Helga Maria Swarts, kom hit när hon gifte sig med stenarbetaren Karl Johansson. Moa blev änka 1928 och gifte om sig.
Ådala På torpet Ådala växte Ivar-Lo Johansson upp.
Näslandet Näslandet leder ner mot Mörkö och vägfärjan dit. Näs by ligger i norra ändan och här finns knuttimrade parstugor och enkelstugor och timrade ekonomibyggnader från den tid då gårdarna låg i mitten av ägorna - alltså efter skiftena. Vid färjeläget finns befästningen Skansen från Gustav II Adolfs tid och den var då en av länkarna i Stockholms yttre försvarsverk.
Dragets kanal Mellan Järflottaön och fastlandet går en naturskön, skyddad inomskärsled. För länge sedan var det säkert ett sund, men i mitten av 1800-talet hade landhöjningen sänkt vattendjupet till cirka halvmetern. Då hade oxar dragit båtar genom sundet i århundraden. 1852 beslöt Kungl Maj:t att framkomligheten skulle förbättras och kanalen tömdes på vatten, berg sprängdes och massor togs bort och vattendjupet blev 2,3 meter. På 1980-talet var vattendjupet 1,6 meter och man pålade och muddrade kanalen på frivillig basis. Kanalen är 250 meter lång och 7 meter bred på smalaste stället och 2,2 meter djup. Kanalen används flitigt, en sommardag kan uppåt 70 båtar passera i timmen.
Kärringboda naturreservat Skogsklädda berg och mellan dessa odlingar och betesmark. En halvö på väg till Torö. Här kan man vandra efter flera leder och bada i fin omgivning. Det finns flera boställen som har anor från medeltiden även om husen är nybyggda, idag är de flesta sommarnöjen, men det fanns fast befolkning här in på 1960-talet - nu är det bara tillsynsmannen på Långholms gård kvar. Man kan råka ut för vildsvin - eller myrlejon ... Det är ett naturreservat som sköts av Skärgådsstiftelsen.
Öja Landsort Den gamla lotsön Öja är nu befriad från sin uppgift och nu ett ställe för turister. Redan på 1500-talet låg det en lotsplats på Öja, då på norra delen av ön. När man började gå utomskärs på 1800-talet flyttades lotsplatsen och omgivande by till Landsort på sydspetsen. Det fanns en båk här tills man 1672 byggde den nuvarande fyren. Fyren är Sveriges äldsta bevarade fyrtorn som man numera får besöka. Det är en samling olika udda hus som finns i lotsbyn. Strax norr om Storhamn finns det en labyrint, en typ som det finns på flera ställen längs kusten. Genom att gå igenom labyrinten var man skyddad mot havets faror och fick en god fångst. Öja är skärgårdens sydligaste ö, den 4 km lång. För att komma dit tar man båt från Ankarsudden på Torö. Fyren automatiserade 1963 och då drogs fyrvaktaren in, däremot fanns lotsstationen kvar betydligt längre. Finns bilen kvar som kördes ut en vinter då fjärden låg för många år sedan? Den fanns kvar länge, ty det dröjde mycket länge innan fjärdens is kunde bära en bil igen...
Järflotta är ön på andra sidan Dragets kanal. Ön och gården på den tillhörde Nynäs gård på 1600-talet. Fler hemman tillkom under 1600- och 1700-talen och det blev en rik skärgårdsbygd här med både jordbruk och fiske. Det bor fortfarande folk här och ålfisket är betydande.
Ön Älvsnabben Vid Mysingen, vid kanten av det stora öppna vattnet står Älvsnabbsmonumentet, som restes 1930 till åminnelse av att det var 300 år sedan Gustav II Adolf avseglade till det som blev 30-åriga kriget. Militärt område har denna delen av skärgården varit ända sedan Gustav Vasas tid, då kungen tog hit Sveriges första flotta. Den skyddade naturhamnen innanför Älvsnabben var känd redan på 1200-talet och användes som ankringsplats för fartyg. Det är den äldsta och var den viktigaste samlingsplatsen för svenska flottan under segelflottornas tid. Invigningen var av nationell vikt och många prominenta personer deltog. Invigningen skedde nästa på dagen 300 år efter att Gustav II Adolf hade avseglat härifrån mot Tyskland med 14 000 soldater ombord på 23 krigsfartyg.